Långdistans och träning

Har jag tänkt fel? När jag började med MTBO så gick det ganska snabbt att bli helt okej på främst sprint och medeldistans. Orienteringstekniken var ju den samma som i skido och det gjorde liksom mindre att jag inte hängde med i cyklingen. Jag kunde ganska snabbt göra helt okej resultat.

Allteftersom jag tränat mer cykel så har jag också blivit väldigt mycket bättre på det. Kvar har dock bilden av att det på är medel och sprint som jag har störst chanser och störst potential. Därför har min träning i stort syftat till att bli bra på just det. Men nu börjar jag fundera, har jag tänkt fel?

Rent fysiologiskt så borde nog långdistansen passa mig bättre.  Tester på Bosön visar att jag bränner mycket fett högt upp i intensitetszonerna. Strax under tröskel bränner jag fortfarande någonstans runt 25% fett. Det i sig gör att de kolhydrater som finns lagrade kommer att räcka lite längre och med det så blir det mindre viktigt att ”fylla på” under ett lopp. Det är ju inte helt fel eftersom man i MTBO aldrig vet när man kan dricka och ”fylla på”

Utöver det så är också min tröskel hög, både sett till % av maxpuls och effektutveckling vid tröskel. När jag däremot går över tröskeln så ”skiter det sig” ganska så fort. Min maximala effektutveckling över 5s och 30s är inte något att skryta över. Med det i åtanke så borde just långdistans passa mig bättre. Det är i ett jämnt, högt tempo med kortare perioder över tröskeln, och med färre maximala ingångdrag. Medel och sprint å andra sidan är ofta längre perioder över tröskel och med många fler ingångdrag.

Så, har jag tänkt fel? Är det egentligen så att det är borde vara långdistans jag ska fokusera på?

Ja, jag tror det. Jag har länge känt på träning att det är på de långa passen som jag briljerar. Jag har i stort sett aldrig kört med energi på långpassen. Bara vatten. Det lärde jag mig tidigt av David Holmström och jag tror det har bidragit till att utveckla min förmåga att bränna fett som energi. Jag kan inte komma ihåg att jag väggat, någonsin, på ett träningspass och bara en gång på tävling (Ultralång-SM som 17åring. Var ute i 3h20min).

Jag var länge på väg mot en 12-13:e plats på årets VM i långdistans. Det trots att jag vid upprepade tillfällen tog sämre vägval. Nu var det en överhettning som tillslut skapade misstagen. Jag är helt enkelt inte gjord för att tävla i 35 gradig värme.

Till nästa år blir det annorlunda. Terrängen, och kanske främst temperaturen i både Frankrike (EM) och Litauen (VM) kommer att passa mig bättre Och tills dess kommer jag nog ha bytt fokus. Från och med nu ska jag träna mot att vara bra på långdistans. Träna på att slipa på det jag redan är bra på, istället för att försöka förbättra mina svagheter.

Vi får se hur det går. På måndag är min semester slut och jag startar träningen mot 2017 och mot långdistans.

1277304_520589048015864_1226472020_o

(VM långdistans 2013 i Estland – Ett lopp som idag hade passat mig bra, men som då innehöll för mycket grusvägscykling)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: