Det udda Nya Zeeland

Nu är det bara några dagar kvar på min vistelse här i Nya Zeeland. Jag skriver min sista tenta på fredag och flyger sedan på måndag till Auckland, där jag stannar några dagar innan jag tar mig tillbaka till Christchurch för att flyga hem. 

Jag har nu bott i det här landet i några månader och kommit att upptäcka en del udda som kiwis gör vilket jag nu tänkte lista:

Folk går omkring barfota på stan. Det är tydligen helt socialt acceptabelt att gå omkring barfota på stan, inne i butiker eller på restauranger. Skulle det sedan bli lite kallare åker ett par flip-flop på. 

Dunjackan är ett året runt plagg som gärna kombineras med shorts och flip-flop. Det är inte ovanligt att folk glider runt med dunjacka i +20 och samtidigt klagar över kallt väder. Kanske skulle det vara en bra ide att sätta på sig skor innan dunjackan åker fram?

Internet abonnemang fungerar ungefär som en kontantkortsmobil. Man betalar för hur mycket man surfar (ofta i förväg) och någon betalplan med obegränsad surf verkar inte finnas. Jag förstår att det här är en sjukt bra idé för alla internetleverantörer eftersom de drar in stora cash på det här systemet. Sjukt irriterande för oss som följer ett par stycken amerikanska tv-serier. Tror jag skulle ha en månadskostnad på typ 1500-2000kr om jag följde lika många serier som jag gör hemma…

Sen är kiwi engelskan ganska udda i sig. Den känns som en blandning av nån slags bonn-engelska och surfar slang uppblandat med en hel del maori ord. Rätt skönt dock. De verkar inte alls bry sig om att resten av världen tolkar uttrycket ”sweet as” annorlunda…

 

Endurospåret

Endurospåret

Den nya Zeeländska vintern är rätt schyst ändå! Efter någon vecka med sämre väder är det nu shortsväder igen (iallafall på dagtid). Igår passade jag på att ge mig ut på långpass längs ett enduro/cross spår som jag hittade för någon vecka sedan. Spåret binder samman stan med Mcleans Island där ett av de anlagda mtb-spåren finns. Jävligt kul var det, och jag blev kvar i skogen ändå till mörkrets inbrott.

Mountain biking in Craigieburn

Så i torsdags var det röd dag här i Nya Zeeland, anzac day – vilket är då en högtid då man hedrar soldater som dött i Nya Zeelands tjänst. Det var parader nere på stan och alla butiker var stängda (iaf fram till kl 1).

Nu påverkade det inte mig särskilt mycket eftersom jag inte var i stan. Scott, en amerikans mtb cyklist vi lärt känna här, hade bestämt sig för att åka upp till Craigieburn för att cykla och frågade om jag och Randolf var sugna på att hänga med. Och självklart var vi det då vi hört en del bra saker om området. Så kl 8 på morgonen mötte vi upp med Scott och två av hans polare. Hans polare visade sig också vara utlänningar och på fem killar hade vi fem olika nationaliteter, vilket är en av sakerna jag älskar med det här landet! En amerikan, en britt, en kanadensare, en tysk och sen mig som svensk.

Väl framme hade vi en dryg timmes klättring på grusväg innan vi nådde toppen av skidbacken och starten av stigarna vi skulle köra: the egde och the luge. Väl på toppen möts man av en grym utsikt över the southern alps. Stigen går till en början på skrå på berget och det är bitvis riktigt brant på vänster sidan (man vill inte ramla!) och det är ingen stig jag skulle rekommendera nybörjare att köra. Stigen går långsamt utför, men det är ändå rätt lätt att få upp en hög fart, och efter ett tag kommer man in i skogen där man möts av sjukt kul singletrack. Avslutningen av stigen är sen mycket mer lättcyklad. Stigen avslutas på en av vägarna som går upp mot skidanläggningen och Scott guidade oss fram till en liten stig han kört några veckor tidigare. Stigen var jätteliten i början och det hade varit omöjligt att hitta den om han inte visat vägen. Den här stigen var helt annorlunda i karaktären än det vi cyklade tidigare. De senaste veckans regn hade gjort den blöt och lerig. Efter cirka tre timmars cykling var vi tillslut tillbaka vid bilen, sjukt nöjda med dagen!

Jag skulle vilja säga att det är den bästa cykling jag upplevt i Nya Zeeland (och det är inget dåligt betyg!). Vi kommer helt klart att åka tillbaka till Craigieburn om chansen ges.

Jag avlutar med att bjuda på två filmer jag googlat fram från området. Bilderna från Craigieburn startar vid ca 3,30 i den första filmen:

Den andra är också från Craigieburn men inte från någon av stigarna vi körde. Däremot är Scott med i filmen (killen i blå tröja). Cyklingen börjar vid 2,30:

Taggad , , , , , , , , ,

Sydön road trip fortsättning

Dag 8: Vi drog vidare till Wanaka och eftersom det regnade valde vi att kolla in den lokala biografen, Cinema Paradiso, vilket var en riktigt cool biograf. De hade soffor istället för biosäten och man kunde innan bion började beställa in mat (pizza, hamburgare osv) som man sedan blev serverad under bion. De hade också en vin och öllista samt hemmagjorda kakor och glass. Helt klart värt ett besök!

Dag 9: Efter att ha kollat lite på diverse kartor hade jag, Jon och Randolf bestämt oss för att bestiga ett av de lokala topparna: Roys Peak 1200m klättring. Vi ställde vår klockor på 5,00 för att hinna till toppen för att se soluppgången. När vi vaknade var det redigt kallt och vi var tvungna att skrapa rutorna på bilen innan vi körde iväg. Stigen var riktigt tråkig faktiskt, mer som en skogsväg än en stig, men väl på toppen kändes det ändå värt.

Bild

 

Bild

 

Eftersom vi inte käkat någon frukost ännu började vi snacka om mat på vägen upp. Detta resulterade i ett stopp på New World (matbutik) på vägen tillbaka och tillagande av en monstruös macka med kött, ost, bacon, sallad, lök, majonäs, avocado osv.

Dag 10: Vi körde västerut mot Haast och västkusten. Sandflugornas hembyggd. Sandflugorna suger blod och deras bett kliar som fan. 

Dag 11: Vi hade sovit nära Franz Josef glaciär och valde på morgonen att knalla upp till den för att kolla. Man fick inte gå särskilt nära så det var väl inte jättekul kanske. Vi hittade lite stenar på väg upp dit som vi klättrade på.

Bild

Dag 12: Vi tog oss till Punakaki och pancake rocks för att kolla på stenar. Stenarna var väl intressanta i typ 10min innan det blev tråkigt så vi rullade vidare norrut mot Greymouth där vi stannade på donken för att käka lunch och kolla internet. 

Dag 13: Vägen ände. Efter att ha slaggat vid stranden norr om Greymouth så åkte vi vidare  norrut. Vi var ändå ganska nära vägens ände så det kunde vara kul att se. Vi kom fram till Karamea, vilket var en sömnig by, i regnet. Det fanns inte så mycket att se där så vi tog en fika på det lokala hotellet innan vi vände på klacken och körde söderut igen. Vi stannade vid Arthurs pass över natten.

Dag 14: Vi gick upp tidigt och åkte till Castle Hill för att klättra. Eftersom vädret skulle bli dåligt på eftermiddagen ville vi hinna med så mycket som möjligt innan dess. På vägen hem stannade vi vid Sheffield Pieshop. Tredje gången jag är där nu. Bästa pajerna i Nya Zeeland.

Bild

Sydön road trip

Dag 1: Efter att ha hämtat upp vår 12 sätesbuss, som visade sig vara mer av en 8-9 personers buss eftersom det inte fanns något bagageutrymme, och packat ihop oss rullade vi söderut till tonerna av gagnam style. På vägen ned stannade vi kort vid Moeraki boulders, vilket är klotformade stenar på stranden. Vi anlände till Dunedin, Edinburgh of the south, vilket faktiskt är en ganska bra beskrivning. Av de städer jag besökt i Nya Zeeland är Dunedin helt klart den som mest påminner om Europa, och då främst Skottland. Efter att ha hängt lite i stan åkte vi ut till Long Beach norr om stan där det finns grottor som vi planerade att sova i.

Bild

Dag 2: Den andra dagen började med att jag och Patrick körde en morgonjogg på stranden i soluppgången. Under löpningen fick vi syn på några klippor som vi tänkte att man nog kunde klättra på. Så efter frukost knallade vi tillsammans med Randolf dit för att göra ett försök. Det visade sig vara helt grymt för klättring och bouldering så vi spenderade någon timme med att klättra där innan vi fortsatte resan söderut. Vi åkte ned till Catlins national park och Nugget Point för att kolla på Pingviner. Vi såg en.  

Dag 3: Vi fortsatte mot först Invercargil, som visade sig vara en ganska tråkig stad, och sedan Te Anau och Fiordland. På vägen dit hittade vi fler grottor som vi valde att utforska. Det slutade med någon timmes famlande i mörkret för att inse att en sjö stoppade oss från att gå igenom hela systemet.

Bild

Dag 4: Efter att ha sovit i närheten av Te Anau valde vi att köra ned till Milford Sound eftersom vädret verkade vara ganska bra. Normalt sett regnar det 300+ dagar per år vid Milford Sound men när vi var där var det solsken och blå himmel. Väl där så drog jag, Patrick och Randolf ut på en löptur. Mest för att kunna säga att vi löptränat vid Milford Sound.

Bild

 

På det stora hela kändes det dock som att vara i Norge när vi rese runt i Fiordland. Så nu har man rest jorden runt för att uppleva något som finns i grannlandet.

Dag 5: Vi sov i Fiordland national park vid Lake Gunn vilket var klart kallare än de platser vi tältat på innan. Det var klart kallare i bergen än nere vid kusterna och jag gissar att platser som Te Anau, Queenstown och Wanaka har ett klimat som mer påminner om det jag är van vid hemifrån. 

Hur som helst åkte vi vidare norrut och stannade på en rastplats söder om Queenstown och jag, Patrick och Randolf fick för oss att bestiga närmaste berg.

Bild

Dag 6: På den sjätte dagen kom vi fram till Queenstown och körde en chilldag där. Patrick, som skulle knalla Routeburn track hoppade av road trippen och istället plockade vi upp Jon.

Dag 7: Extremsportsdag. Vi delade upp oss under dagen och alla drog iväg på sina valda aktiviteter. Jag, Randolf och Jon valde att hyra cyklar och utforska stigarna i stan. Och jävlar vad bra cykling det finns här! Det var också riktigt skönt att få cykla på en riktigt bra cykel.

Bild

 

Fortsättning följer…

 

 

 

Road Trip

Road Trip

Uppsatserna är klara och inlämnade, imorn bär det av söderut. Vi är 8-9 stycken som gått ihop och hyrt en 12-sätes buss som vi ska köra runt sydön med under de kommande 15 dagarna. Klätterskor, löparskor och cyklarna åker med.

Vi har en översiktlig plan men huvudtanken är att vi ska göra det som faller oss in och stanna där vi känner för det. Kan bli grymt det här!

Finbesök

Finbesök

Fick igår finbesök i form av Göran och Elise. De har de senaste månaderna rest runt i Sydafrika, Australien och nu Nya Zeeland och de är i Christchurch för att delta i de Nya Zeeländska orienteringsmästerskapen. Jag kommer själv inte att delta eftersom jag drar söderut på en roadtrip ist.

Hur som helst passade Göran och jag på att köra ett mountainbike pass ihop medan Elise lånade mitt gymkort och sprang på löpband. Efter att ha hyrt cykel rullade vi ut till Bottle Lake och körde det långa varvet där. Tyvärr var inte vädret riktigt med oss idag och det var molnigt under hela passet. Efteråt dök dock solen upp.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.