Xterra Sweden

Igår genomförde jag mitt första triathlon, xterra sweden. Xterra är offroad triathlon vilket jag länge tänk borde passa mig bra med en bakgrund inom både mtb och orientering. Trots att jag tränat minimalt med löpning och simning så blev resultatet ganska bra. Jag slutade tvåa i min Age group (25-29) och var 14:e totalt i tävlingen.

Tävlingen gick vid Hellasgården i Stockholm och jag var på plats redan i fredags för att testköra mountainbike banan. Jag körde runt och kollade och testade olika linjer på den ganska leriga banan. På mitt andra varv fick jag sällskap av en australiensare och en nya nyzeeländare, båda boende i Danmark, som också var där för tävlingen. Det var intressant att ha några att diskutera spårvalen med.

 

Tävlingen:

Jag deltog i Xterra Sweden redan förra året men tog mig aldrig runt. En dubbelpunka på cyklingen stoppade mig då. Min tid från det loppet (27.03 på 1500m) fick dock stå som ett mål att slå på årets lopp.

Jämfört med förra året var simningen mycket mer kaosartad. Jag ville ut på kanten i starten för att kunna simma fritt. Det sket sig direkt och jag fastnade i smeten och låg ett tag bakom långsammare simmare. Efter att vi passerat första bojen så öppnade det upp lite grann och jag kunde röra mig framåt i fältet. Jag hittade ett gäng som höll hyfsat tempo och ”låg med” i den gruppen in till varvning. På andra varvet började tempot lugna ned sig och jag hamnade helt plötsligt först i gruppen. Det var för långt fram till gänget framför så jag valde att inte göra något försök att ta mig dit. Tog mig i mål på 25.58 vilket jag är nöjd med eftersom jag knappt tränat någon simning.

Drog ut på mountainbiken och var förvånad över hur trött jag kände mig. Jag hade dock ett bra gäng med cyklister runt omkring mig så jag kände att jag kunde backa av lite och gå med i draget. Men efter första tekniska avsnittet, ut på elljusspåret, var det nära att skita sig. En långsammare agegrouper tacklade mig av banan och jag var sjukt nära på att krascha illa.

Han låg långt ut till höger på stigen och jag tänkte att då går jag om på vänster sida istället. Precis när jag är på väg om så kastar han sig över mot vänsterkanten där jag är och ut i skogen åker jag. Efter 5m nosewheelie lyckas jag ta mig upp på elljusspåret igen och jag fortsätta. Incidenten gjorde dock att jag tappade allt drag och fick tugga själv nästan hela mtb sträckan på 30km. Agegroupen som tacklade mig körde jag snabbt om då han körde rakt ut i skogen istället för att svänga några hundra meter senare.

Cyklingen var lerig som fan och jag valde att hålla igen lite för att inte vara för trött för löpningen. Passerade dock väldigt mycket folk. Gick från 32a totalt till 13e på sträckan.

Ut på löpningen kändes det helt okej. Jag försökte hitta ett bra tempo samtidigt som jag försökte få i mig lite energi i form av en gel. Det gick sådär. Magen ballade ur och efter 3-4 km var jag tvungen att börja gå. Jag blev omsprungen av en kille som visade sig vara i min klass. Först efteråt fattade jag att vi slogs om segern. Tog mig imål på 2h och 55min på en ganska dålig löptid. Det går tydligen inte att gå på talang på såna här lopp. Man måste träna lite också, vilket jag nu ska göra. Jag har några veckor på mig innan Xterra Danmark och jag ska göra mitt bästa för att vara bättre förberedd då.

Ett foto publicerat av Linus Mood (@lkmood) Jul 11, 2015 kl. 11:09 PDT

 

 

MTBO-EM och Pilzen 5-days

Årets mål, EM i Portugal, blev en besvikelse för mig. Det var bara på sprinten som jag lyckades få till ett hyfsat lopp. Där placerade jag mig på en 30:e plats efter att ha tagit det alldeles för lugnt. Jag skrämdes nog lite av att tävlingen skulle gå i en by med trånga gränder och många små gator och valde därför att hålla igen. Sedan visade det sig att det inte alls var så svårt som jag trodde och då var jag inte stark nog för att ta igen den förlorade tiden.

Medeldistansen bröt jag efter en katastrof start.

Långdistansen gick inte heller den särskilt bra. Jag orienterade hyfsat men farten fanns aldrig där. Vad det beror på är jag lite osäker på. Det var varmt i Portugal, mycket varmare än vad det varit i Sverige den här våren och det kan säkert ha spelat in. Jag vet sedan tidigare att jag har svårt att prestera i värme.

Efter EM och några veckors lugnare träning åkte jag till Tjeckien för att köra Pilzen 5-dagars MTBO. Jag var där för att träna, inte för att tävla. Jag kommer inte att åka VM i MTBO i år eftersom jag börjar på ett nytt jobb i augusti och ville därför få in några fler internationella tävlingar innan säsongen var över.

Jag fick till två hyfsade lopp på medeldistanserna (etapp 1 och 3). Orienteringen passade mig bra då det var ”full on” från start utan många möjligheter till mental vila. Cykelträningen har inte varit fokus 1 de senaste veckorna men benen svarade ändå rätt bra. Ironiskt nog bra mycket bättre än i Portugal då cyklingen var fokus.

2015

Längesedan jag skrev något här nu. Sedan dess har jag blivit klar med lärarutbildningen och börjat jobba. Jag har också placerat mig på en 17:e plats på VM i sprint 2013 i Estland och en 25:e plats året efter i Polen.

2015 kommer att se lite annorlunda ut för mig då jag inte är fri på samma sätt som jag var när jag pluggade. Detta kommer göra att jag missar VM i augusti eftersom jag inte kommer kunna få ledigt den veckan. Som tur är går också EM i år så det får istället bli huvudmål för vårsäsongen. Till sommaren/hösten kommer jag istället att lägga fokus på Xterra (offroad triathlon), mest för att ha något att fokusera på tävlingsmässigt då VM inte blir av.

Detta kommer innebära lite förändringar i träningen då jag siktar på att löpa mer än jag gjort tidigare och även simma en del.

Att jag börjat jobba innebär också det en del förändringar i träningen. Största skillnaden är att jag har svårare att hålla mig frisk nu när jag arbetar med barn. När jag skriver detta är jag inne på min tredje förkylningsvecka… Jag hoppas dock att immunförsvaret ska anpassa sig.

Utöver detta kommer jag för första gången att tävla på en fulldämpad cykel i år. Jag har investerat i en Canyon Nerve som jag nu håller på och bygga om efter eget tycke. Den kommer att bli tyngre än de kolfiberraketer jag cyklat på tidigare men jag hoppas att dämpningen ska hjälpa mig cykla snabbare. Time will tell.

 

Canyon Nerve

Taggad , , , , , , , ,

Det udda Nya Zeeland

Nu är det bara några dagar kvar på min vistelse här i Nya Zeeland. Jag skriver min sista tenta på fredag och flyger sedan på måndag till Auckland, där jag stannar några dagar innan jag tar mig tillbaka till Christchurch för att flyga hem. 

Jag har nu bott i det här landet i några månader och kommit att upptäcka en del udda som kiwis gör vilket jag nu tänkte lista:

Folk går omkring barfota på stan. Det är tydligen helt socialt acceptabelt att gå omkring barfota på stan, inne i butiker eller på restauranger. Skulle det sedan bli lite kallare åker ett par flip-flop på. 

Dunjackan är ett året runt plagg som gärna kombineras med shorts och flip-flop. Det är inte ovanligt att folk glider runt med dunjacka i +20 och samtidigt klagar över kallt väder. Kanske skulle det vara en bra ide att sätta på sig skor innan dunjackan åker fram?

Internet abonnemang fungerar ungefär som en kontantkortsmobil. Man betalar för hur mycket man surfar (ofta i förväg) och någon betalplan med obegränsad surf verkar inte finnas. Jag förstår att det här är en sjukt bra idé för alla internetleverantörer eftersom de drar in stora cash på det här systemet. Sjukt irriterande för oss som följer ett par stycken amerikanska tv-serier. Tror jag skulle ha en månadskostnad på typ 1500-2000kr om jag följde lika många serier som jag gör hemma…

Sen är kiwi engelskan ganska udda i sig. Den känns som en blandning av nån slags bonn-engelska och surfar slang uppblandat med en hel del maori ord. Rätt skönt dock. De verkar inte alls bry sig om att resten av världen tolkar uttrycket ”sweet as” annorlunda…

 

Endurospåret

Endurospåret

Den nya Zeeländska vintern är rätt schyst ändå! Efter någon vecka med sämre väder är det nu shortsväder igen (iallafall på dagtid). Igår passade jag på att ge mig ut på långpass längs ett enduro/cross spår som jag hittade för någon vecka sedan. Spåret binder samman stan med Mcleans Island där ett av de anlagda mtb-spåren finns. Jävligt kul var det, och jag blev kvar i skogen ändå till mörkrets inbrott.

Mountain biking in Craigieburn

Så i torsdags var det röd dag här i Nya Zeeland, anzac day – vilket är då en högtid då man hedrar soldater som dött i Nya Zeelands tjänst. Det var parader nere på stan och alla butiker var stängda (iaf fram till kl 1).

Nu påverkade det inte mig särskilt mycket eftersom jag inte var i stan. Scott, en amerikans mtb cyklist vi lärt känna här, hade bestämt sig för att åka upp till Craigieburn för att cykla och frågade om jag och Randolf var sugna på att hänga med. Och självklart var vi det då vi hört en del bra saker om området. Så kl 8 på morgonen mötte vi upp med Scott och två av hans polare. Hans polare visade sig också vara utlänningar och på fem killar hade vi fem olika nationaliteter, vilket är en av sakerna jag älskar med det här landet! En amerikan, en britt, en kanadensare, en tysk och sen mig som svensk.

Väl framme hade vi en dryg timmes klättring på grusväg innan vi nådde toppen av skidbacken och starten av stigarna vi skulle köra: the egde och the luge. Väl på toppen möts man av en grym utsikt över the southern alps. Stigen går till en början på skrå på berget och det är bitvis riktigt brant på vänster sidan (man vill inte ramla!) och det är ingen stig jag skulle rekommendera nybörjare att köra. Stigen går långsamt utför, men det är ändå rätt lätt att få upp en hög fart, och efter ett tag kommer man in i skogen där man möts av sjukt kul singletrack. Avslutningen av stigen är sen mycket mer lättcyklad. Stigen avslutas på en av vägarna som går upp mot skidanläggningen och Scott guidade oss fram till en liten stig han kört några veckor tidigare. Stigen var jätteliten i början och det hade varit omöjligt att hitta den om han inte visat vägen. Den här stigen var helt annorlunda i karaktären än det vi cyklade tidigare. De senaste veckans regn hade gjort den blöt och lerig. Efter cirka tre timmars cykling var vi tillslut tillbaka vid bilen, sjukt nöjda med dagen!

Jag skulle vilja säga att det är den bästa cykling jag upplevt i Nya Zeeland (och det är inget dåligt betyg!). Vi kommer helt klart att åka tillbaka till Craigieburn om chansen ges.

Jag avlutar med att bjuda på två filmer jag googlat fram från området. Bilderna från Craigieburn startar vid ca 3,30 i den första filmen:

Den andra är också från Craigieburn men inte från någon av stigarna vi körde. Däremot är Scott med i filmen (killen i blå tröja). Cyklingen börjar vid 2,30:

Taggad , , , , , , , , ,

Sydön road trip fortsättning

Dag 8: Vi drog vidare till Wanaka och eftersom det regnade valde vi att kolla in den lokala biografen, Cinema Paradiso, vilket var en riktigt cool biograf. De hade soffor istället för biosäten och man kunde innan bion började beställa in mat (pizza, hamburgare osv) som man sedan blev serverad under bion. De hade också en vin och öllista samt hemmagjorda kakor och glass. Helt klart värt ett besök!

Dag 9: Efter att ha kollat lite på diverse kartor hade jag, Jon och Randolf bestämt oss för att bestiga ett av de lokala topparna: Roys Peak 1200m klättring. Vi ställde vår klockor på 5,00 för att hinna till toppen för att se soluppgången. När vi vaknade var det redigt kallt och vi var tvungna att skrapa rutorna på bilen innan vi körde iväg. Stigen var riktigt tråkig faktiskt, mer som en skogsväg än en stig, men väl på toppen kändes det ändå värt.

Bild

 

Bild

 

Eftersom vi inte käkat någon frukost ännu började vi snacka om mat på vägen upp. Detta resulterade i ett stopp på New World (matbutik) på vägen tillbaka och tillagande av en monstruös macka med kött, ost, bacon, sallad, lök, majonäs, avocado osv.

Dag 10: Vi körde västerut mot Haast och västkusten. Sandflugornas hembyggd. Sandflugorna suger blod och deras bett kliar som fan. 

Dag 11: Vi hade sovit nära Franz Josef glaciär och valde på morgonen att knalla upp till den för att kolla. Man fick inte gå särskilt nära så det var väl inte jättekul kanske. Vi hittade lite stenar på väg upp dit som vi klättrade på.

Bild

Dag 12: Vi tog oss till Punakaki och pancake rocks för att kolla på stenar. Stenarna var väl intressanta i typ 10min innan det blev tråkigt så vi rullade vidare norrut mot Greymouth där vi stannade på donken för att käka lunch och kolla internet. 

Dag 13: Vägen ände. Efter att ha slaggat vid stranden norr om Greymouth så åkte vi vidare  norrut. Vi var ändå ganska nära vägens ände så det kunde vara kul att se. Vi kom fram till Karamea, vilket var en sömnig by, i regnet. Det fanns inte så mycket att se där så vi tog en fika på det lokala hotellet innan vi vände på klacken och körde söderut igen. Vi stannade vid Arthurs pass över natten.

Dag 14: Vi gick upp tidigt och åkte till Castle Hill för att klättra. Eftersom vädret skulle bli dåligt på eftermiddagen ville vi hinna med så mycket som möjligt innan dess. På vägen hem stannade vi vid Sheffield Pieshop. Tredje gången jag är där nu. Bästa pajerna i Nya Zeeland.

Bild

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.